Om det är något som människor i sverige (framför allt bangladeshier) varnat mig för inför min resa så är det trafiken. På frågan ”if I want to travel in Bangladesh, where should I go?” fick jag svaret ”you should not travel, traffic is so bad you might get killed”. Med denna förhandsinformation kan det kanske tyckas konstigt att vi spenderat en väldigt stor del av vår vecka i Dhaka i en bil. Varför det blev så kommer tas upp mer i detalj i ett senare inlägg (cliffhanger delux…).
Hur som helst så har jag verkligen uppskattat alla timmar i bilen. I den trafik, som från början endast verkade vara ett stort kaos, har mönster och förhållningssätt sakta men säkert börjat utkristaliseras. En får helt enkelt observera livet utanför, hålla tummarna och intala sig själv att allt kommer gå bra.
Här kommer lite bilder som alla är tagna genom bilrutan och på olika sätt visualiserar den fantastiska mångfald som trafiken i Dhaka utgörs av.
Staden sägs ha ungefär en miljon rickshaws, vilket jag inte betvivlar. Tyvärr försvinner allt fler och fler till förmån för bensindrivna fordon.
Alla Rickshaws gjorda för persontrafik dekoreras och görs personliga
En undersökning över trafikhastigheten i jordens största städer placerade Dhaka på första plats som den stad med långsamast trafik (asfiazad.wordpress.com/4/). Detta är något som bland annat skylls på att snabbare fordon som bussar och bilar blandas med långsamma rickshaws och liknande. Detta är säkerligen en del av problemet, men jag skulle nog inte ge stadens rickshawförare skulden. Snarare skulle det behövas bättre infrastruktur och styrning över trafiken så att blandningen kan undvikas. Peronligen anser jag snarare att rickshaws är ett fenomentalt och miljövänligt transportsätt som definitivt borde finnas i varje stad (i Dhaka finns dock ett tydligt klassperspektiv där det är de fattigare sliter och ännu tycks inga kvinliga förare finnas, vilket såklart bör motverkas). De konstanta trafikstockningarna leder nu dock snarare till en än värre förorening av luften i staden. En grått hölje tycks omsluta staden och näsan är ständigt full av svart skröffs.
Ett annan väldigt spännande fenomen i den bangladeshiska trafiken är hur extremt mycket folk tutar. En del av anledning tycks, efter vad jag har lyckats urskönja, vara att fordon i regel inte har backspeglar. Tutan används alltså för att signalera till andra trafikanter i närheten att en kommer körandes bakifrån, från sidan eller ibland även framifrån (ibland finns det endast körfält, dvs kör där det finns plats oavsett vilken riktning du kör i). Kommen ur en svensk kontext är detta väldigt anorlunda.
Veckan i Dhaka har, trotts vår begränsade rörlighet, varit enromt intensiv, lärorik och kul. Utöver bangladeshisk traffiketikett har jag även lärt mig andra bra saker som hur en kackerlacka ser ut, att inte lämna dörren öppen med AC:n på och hur en urskiljer potentiella hela chilifrukter ur maten innan det är för sent. I skrivande stund har jag och Isis anlänt till Thanapara och personligen ser jag mycket fram emot lite lantligt lugn och ren luft.
(foto: Hanna Spogardh Gunnarsson)
/Hanna