Tag Archives: BNP

Ett kort, men frustrerande, kapitel

Det politiska läget har exploderat i Dhaka igen. På årsdagen för det omtvistade valet förra året, den femte januari, förvandlades staden åter igen till en osäker plats med sammandrabbningar mellan representanter från både opposition och regering och polis. Handgjorda bomber kastas mot olika transportmedel och för tillfället kan ingen eller inget tas sig varken in eller ut från Dhaka på grund av en blockad uppsatt av oppositionen. Oroligheterna har fortsatt sedan dess och än har vi inte sett slutet på det hela. Det har puttrat länge och den blöta filt som för tillfället hade lagts över elden har nu helt klart ryckts undan. Oppositionen hotar med ytterligare upptrappning av våld tills regeringen avgår och det hålls nyval. Samtidigt anklagar regeringen oppositionen för att använda terroristhandlingar och våldsamma metoder, de har satt deras ledare Khaleda Zia i husarrest och hundratals aktivister har försvunnit spårlöst. Varje dag rapporteras det om skadade och döda runt om i landet. Det är en enda soppa. För den som vill läsa mer om läget rekommenderar jag att kolla in de engelskspråkiga nättidningarna www.bdnews24.com eller www.thedailystar.net.

Mitt i allt detta hamnar vanligt folk, folk som bara vill leva ett lugnt och välfungerade liv där de kan gå till jobbet och inte var och var annan vecka bommas in på grund av någon strejk eller politisk stridighet. Folk är trötta, och det är också jag vi det här laget. Åter igen tvingas vi leva med stora restriktioner när det kommer till rörelsefrihet.

Innan jag kom till Bangladesh hade jag aldrig fått erfara hur det känns att vara så här begränsad i sin vardag. Vid första hartalen i september var det hela lite spännande och jag drogs med i någon form av skräckblandad förtjusning av att vara mitt i en lågintensiv konflikt, något som är så långt ifrån min verklighet i Sverige. Men nu har jag fått nog. Inte nog med att en som kvinna här i Bangladesh i vanliga fall får spenderar mycket tid med kalkylera risker och sitta hemma på grund av andra säkerhetshot. Nu blir det nästan löjligt hur inskränkt en blir.

Det är svårt att förklara hur det känns att vissa dagar bara röra sig mellan köket, toaletten, sängen och en snabbis ner till marknaden utanför huset för att handla grönsaker till middagen. Andra dagar får i alla fall gå den korta promenaden fram och tillbaka mellan lägenheten i Farmgate till kontoret i Lalmatia. Då är en det en bra dag. Det är tur att vi har så mycket att göra nu med att färdigställa våra rapporter och förbereda för hemfärd, men jag pallar typ inte mer än åtta timmar konstant skrivande och datorpillande. Sen behöver i alla fall jag göra något annat, och helst också se något annat…

Livet är verkligen inte superinspirerande i Bangladesh hela tiden och det värsta just nu känns som att inte veta hur länge den här situation kommer att hålla i sig. Lägenheten och promenaden till kontoret kan kanske bli det sista jag får se av Dhaka och Bangladesh, och det skulle kännas så himla tråkigt. Jag vill upptäcka den här staden mer och leva livet här. Nåväl, allt är inte bara jobbigt just nu, mycket är också bra. Rapporten är snart klar, jag har träningsvärk efter att ha tränat så mycket på rummet på senaste och jag är grymt tacksam över mina två fina flatmates, Emma och Sanna, som håller mig sällskap. Tillsammans tar vi oss igenom dagarna, peppar varandra och försöker finna guldkant på vardagen genom att laga en extra god middag eller spela fia med knuff. Jag får helt enkelt fokusera på det positiva nu. Innan vi vet ordet av är vi hemma igen och kan njuta av obegränsat med utrymme och rörelsefrihet igen. Det här är ett kort kapitel.

//Jenny

1 kommentar

Filed under Jenny

Victory day i Kumarkhali

I år är det 43 år sedan Bangladesh och dess allierade  vann över Pakistan i deras kamp för Bangladeshs självständighet, ett krig som än idag är  mycket levande. De senaste åren har ett stort antal personer blivit åtalade och dömda för krigsförbrytelser i de pågående och mycket omstridda krigstribunalerna som många utomstående anser vara politiskt motiverade.

Jag trodde väl ändå, kanske lite naivt, att man just denna dag skulle lämna de värsta politiska påhoppen där hemma och istället njuta av och fira landets frihet. Jag hade fel.

”Awami League means Freedom Fighter, Freedom fighter means Awami League”

De många representanterna för regeringspartiet Awami league tog varje tillfälle i akt att framhäva sitt parti som de enda som stridit för Bangladesh under kriget. Dessutom rasade många över hur BNP ljuger eller försöker förvränga historien genom att smutskasta AL- politiker och följare.

Kasta sten i glashus skulle jag nog kalla det.

Dagen för mig och Jenny började hursomhelst med att stiga upp tidigt för att höja flaggan och sjunga Bangladeshs nationalsång på Nijera Koris innergård, en sång jag nu har lärt mig de två första raderna av! För att sedan bege oss till platsen där de som dog i Kumarkhali under kriget begravts för att lämna blommor och en liten photo shoot.

Därefter blev det parad där vi lite hipp som happ (eller kanske inte) hamnade precis bakom hedersgästerna och talarpodiet så att vi nu finns med på alla bilder. Efter några inledande tal som sa att Sheik Hasina hade lett landet till framgång och lycka (!) så började områdets skolor marschera och uppträda något som både var fint och obehagligt. Jag personligen har ju ett ganska dåligt förhållande till nationalism och att se barn marschera som militärer varav en med en plast k-pist  gjorde inte saken bättre. Däremot kan man inte låta bli att le åt barn som under lång tid tränat in olika rutiner och vars stolthet över att äntligen får visa upp dem var så uppenbar. En av barnen idag var vår kollega Taslimas dotter så hon fick extra mycket applåder, tyvärr kom hennes skolas rutin endast på andra plats i paradtävlingen ett beslut som de inte var nöjda med. Detta i och med pojkskolan som vann klart bröt mot flera av tävlingsreglerna och trots  välformulerade protester från en av de tävlande flickorna  så ändrades inte beslutet, istället fick flickan en klapp på kinden av den kvinnliga domaren.

Därför var det en stor lättnad att få gå till ett evenemang organiserat enbart för kvinnor i Kumarkhali arrengerat bland annat av Nijera Kori. Känslan av att för första gången sen vi kom till Bangladesh se gifta kvinnor bara ha det roligt och njuta av solen och fritiden är svår att beskriva. Jenny har i många intervjuer för sin studie fått uppleva hur kvinnor ute i byarna endast är lediga när de sover och därför kändes det här arrangemanget lite extra viktigt!

Här kommer lite bilder från dagen.

IMG_4296

Nationalsång och flaggresning stod först på agendan.

 

Den här tjejen ledde en av skolklassernas rutin med ett stort engagemang. Helt klart bäst av alla och en djävel med vissepippan!

Den här tjejen ledde en av skolklassernas rutin med ett stort engagemang. Helt klart bäst av alla och en djävel med visselpipan!

Kvinnorna ställer upp sig för att delta i dagens första tävling....

Kvinnorna ställer upp sig för att delta i dagens första tävling….

 

...för att sedan rusa iväg efter signalen. Det blev dock omstart då vissa kvinnor var lite väl snabba!

…för att sedan rusa iväg efter signalen. Det blev dock omstart då vissa kvinnor var lite väl snabba!

Här var det meningen att man skulle sönder ett lerkärl med förbundna ögon något endast två av kvinnorna lyckades med.

Här var det meningen att man skulle sönder ett lerkärl med förbundna ögon något endast två av kvinnorna lyckades med.

Vår NK kollega Shicka laddar för den bengaliska motsvarigheten av hela havet stormar aka. musical pillows!

Vår NK kollega Shicka laddar för den bengaliska motsvarigheten av hela havet stormar aka. musical pillows!

 

1 kommentar

Filed under Sanna

Kampen fortsätter

Vi lämnade Dhaka tidigt i fredags morse för att ta oss ungefär fyra till sex timmar (beroende på trafik) västerut till den lilla staden Kumarkhali. Här ska jag och Sanna spendera den största delen av vår vistelse i Bangladesh och ta del av Nijera Koris arbete med landlösa grupper och deras kamp för ökade rättigheter. Målet är en rapport, vars ämne fortfarande är under konstruktion, och vi kommer att basera den på intervjuer med organisationens medlemmar (byborna), fältpersonalen och andra relevanta aktörer vi möter.

Efter nästan två veckor i Dhaka var det ganska skönt att få lämna stadspulsen (läs oväsendet och föroreningarna) och istället få insupa lite frisk luft. Landskapet som susade förbi oss under bussfärden var otroligt grönt och frodigt och då det fortfarande är några veckor kvar på årets regnperiod var de översvämmade floderna, risfälten och gatorna många. En annan anledning till att de var lite extra skönt att ge sig iväg i fredags var att vi två dagar innan fått uthärda vårt första utegångsförbud. Anledningen var att oroligheter befarades bryta ut till följd av ett på onsdagen offentliggjort domstolsbeslut och en efterföljande hartal*.

Bangladeshs krigstribunal har det senaste året jobbat på i rask takt för att ta itu med en rad av de fruktansvärda krigsbrott som begicks under befrielsekriget från Pakistan 1971. Flera åtalade har dömts till döden och många av dessa tillhör oppositionspartierna Jamaat-e-Islami och Bangladesh National Party (BNP). I februari i år föll en dödsdom mot den populäre Jamaat-politikern Delwar Hossain Sayeede för de massvåldtäkter, mord och plundringar han ska ha beordrat och utfört. Efter detta följde en våg av demonstrationer och oroligheter med många döda och skadade som följd. Domen överklagades och i onsdags kom beskedet att dödsstraffet nedskrivs till livstids fängelse. Jamaat-supporters reagerade med ilska inför att Sayeede inte frisläpps, samtidigt kom skarp kritik från andra sidan som inte vill nöja sig innan de sett honom hängd. Demonstrationer uppstod runt om i landet och på torsdagen utlyste Jamaat en två dagar lång rikstäckande hartal. Med tidigare händelser i gott minne befarades därför att gatorna i Bangladesh återigen skulle bli osäkra att röra sig på.

Så fann vi oss plötsligt mitt i denna politiska konflikt och dragkamp som bara tillfälligt tycks varit nedtryck under ytan. Hartalen i torsdags och igår har genomförts under relativt lugna omständigheter, men än har vi inte sett slutet på de politiska och rättsliga striderna i detta land. Redan idag har oppositionspartierna gemensamt, med BNP i täten, utlyst ny rikstäckande hartal för att protestera mot en lagändring som ger staten större inflytande över landets domstolar. Det finns också mycket som tyder på att nya demonstrationer inom en snar framtid kan blossa upp mot den sittande regeringen Awami League och det icke legitima val som hölls i januari.

Efter att ha spenderat snart två veckor i landet är det tydligt att hartals och demonstrationer är en del av vardagen här idag. Att organisera sig och demonstrera mot det som anses vara fel eller orätt verkar vara djupt rotat i bengalers hjärtan, något som också organisationer som Nijera Kori tagit fasta på. I skuggan av de böljande gröna träden och den svalkande brisen från de öppna risfälten här i Kumarkhali fortsätter så också kampen. Medan demonstrationerna mot rikspolitiken just nu kanske främst är centrerad till de större städerna, pågår här en daglig strejk och motstånd mot lokala beslutsfattare. Folket kräver att få bli behandlade som människor och få tillgång till sina grundläggande rättigheter, och det är om detta jag och Sanna de kommande månaderna nu ska få lära mer om.

För den som är intresserad av att läsa mer om det politiska läget och bakgrund till dagsläget rekommenderas att spana in tidigare blogginlägg från förra årets praktikanter, exempelvis här.

/Jenny

* Generalstrejk, även kallad ”shut-down”, vilket innebär att gatorna töms och många arbetsplatser, fabriker, skolor, affärer stänger.

DSC_6922

Zannat, vår tolk, och Sanna på bilfärja över floden Padma på väg till Kumarkhali. 

DSC_6947

Högst upp i Nijera Koris tre våningar höga byggnad bor vi tillsammans med fyra andra kvinnor och två barn. Där nere kan en skymta de två kockarna Bakul och Mahidel förbereda kvällens middag beståendes av dhal (linsgryta), roti (bröd), stekt dim (ägg) och shobji (veg) curry.

DSC_6953

Utsikt från vårt fönster.

2 kommentarer

Filed under Jenny