I år är det 43 år sedan Bangladesh och dess allierade vann över Pakistan i deras kamp för Bangladeshs självständighet, ett krig som än idag är mycket levande. De senaste åren har ett stort antal personer blivit åtalade och dömda för krigsförbrytelser i de pågående och mycket omstridda krigstribunalerna som många utomstående anser vara politiskt motiverade.
Jag trodde väl ändå, kanske lite naivt, att man just denna dag skulle lämna de värsta politiska påhoppen där hemma och istället njuta av och fira landets frihet. Jag hade fel.
”Awami League means Freedom Fighter, Freedom fighter means Awami League”
De många representanterna för regeringspartiet Awami league tog varje tillfälle i akt att framhäva sitt parti som de enda som stridit för Bangladesh under kriget. Dessutom rasade många över hur BNP ljuger eller försöker förvränga historien genom att smutskasta AL- politiker och följare.
Kasta sten i glashus skulle jag nog kalla det.
Dagen för mig och Jenny började hursomhelst med att stiga upp tidigt för att höja flaggan och sjunga Bangladeshs nationalsång på Nijera Koris innergård, en sång jag nu har lärt mig de två första raderna av! För att sedan bege oss till platsen där de som dog i Kumarkhali under kriget begravts för att lämna blommor och en liten photo shoot.
Därefter blev det parad där vi lite hipp som happ (eller kanske inte) hamnade precis bakom hedersgästerna och talarpodiet så att vi nu finns med på alla bilder. Efter några inledande tal som sa att Sheik Hasina hade lett landet till framgång och lycka (!) så började områdets skolor marschera och uppträda något som både var fint och obehagligt. Jag personligen har ju ett ganska dåligt förhållande till nationalism och att se barn marschera som militärer varav en med en plast k-pist gjorde inte saken bättre. Däremot kan man inte låta bli att le åt barn som under lång tid tränat in olika rutiner och vars stolthet över att äntligen får visa upp dem var så uppenbar. En av barnen idag var vår kollega Taslimas dotter så hon fick extra mycket applåder, tyvärr kom hennes skolas rutin endast på andra plats i paradtävlingen ett beslut som de inte var nöjda med. Detta i och med pojkskolan som vann klart bröt mot flera av tävlingsreglerna och trots välformulerade protester från en av de tävlande flickorna så ändrades inte beslutet, istället fick flickan en klapp på kinden av den kvinnliga domaren.
Därför var det en stor lättnad att få gå till ett evenemang organiserat enbart för kvinnor i Kumarkhali arrengerat bland annat av Nijera Kori. Känslan av att för första gången sen vi kom till Bangladesh se gifta kvinnor bara ha det roligt och njuta av solen och fritiden är svår att beskriva. Jenny har i många intervjuer för sin studie fått uppleva hur kvinnor ute i byarna endast är lediga när de sover och därför kändes det här arrangemanget lite extra viktigt!
Här kommer lite bilder från dagen.
Nationalsång och flaggresning stod först på agendan.
Den här tjejen ledde en av skolklassernas rutin med ett stort engagemang. Helt klart bäst av alla och en djävel med visselpipan!
Kvinnorna ställer upp sig för att delta i dagens första tävling….
…för att sedan rusa iväg efter signalen. Det blev dock omstart då vissa kvinnor var lite väl snabba!
Här var det meningen att man skulle sönder ett lerkärl med förbundna ögon något endast två av kvinnorna lyckades med.
Vår NK kollega Shicka laddar för den bengaliska motsvarigheten av hela havet stormar aka. musical pillows!
bangladeshbloggen.org 