Category Archives: Sanna

Nu tackar vi för oss!

Den sista tiden har präglats av fortsatta politiska oroligheter, utegångsförbud på kvällarna och rapportskrivande och vi har sedan det senaste inlägget hunnit skriva klart våra rapporter, presentera de för våra organisationer och säg hej då till alla de som blivit vår familj  de senaste månderna. Jag och Jenny åkte även till svenska ambassaden för att prata med Sida och ambassadpersonal om våra upplevelser och höra mer om Sidas utvecklingsarbete i landet. Riktigt intressant! Tyvärr saknade vi Emma då hon var hemma sjuk.

Så är sista dagen i Bangaldesh här.

Det har varit en galen, fantastisk, frustrerande och inspirerande resa som vi kommer bära med oss resten av våra liv.

Tack för att ni följt våran resa och tid här i Bangladesh!

bangla bangla 030

1 kommentar

Filed under Emma, Jenny, Sanna

Tankar om te och lite julledighet

Hej!

Som Jenny skrev i sitt senaste inlägg har vi nu lämnat Kumarkhali och fältkontoret och har nu installerat oss i vår nya lägenhet ca 20 min från vårt kontor i Dhaka. Emma har också hunnit joinat oss och vi har hunnit fira jul med indisk mat, glass och svensk julbrunch och har nu börja planera inför nyår. Bråda dagar som ni hör!

Jenny och jag har också hunnit med en resa till norra Bangladesh till den lilla staden Srimangal och dess omgivande teodlingar och nationalparker. Första dagen  tog vi en guidad tur och vandrade genom regnskogen där vi hade den turen att se den utrotningshotade Hoolok Gibbon-apan och lärde oss massvisor om te, annans och gummi-odlingar! Dagen därpå hyrde vi cyklar och cyklade på egen hand genom teodlingarna i området. Antagligen den vackraste cykelturen i mitt liv om än väldigt obekväm med en lite för låg sadel…

Även om jag dricker mycket te och alltid har det så visste jag mycket lite om te och hur det odlas och bearbetas så därför var denna resa mycket intressant för mig. Teindustrin är på tillväxt och konsumtionen ökar varje år och jättar som Finlay och Twinnings tjänar stora pengar.Tyvärr så byggs denna industri på utnyttjande av fattiga arbetare: kvinnor och män som manuellt sköter teodlingarna. Kvinnorna som arbetar i Srimangal får mellan 2-2,5 taka/ kg för tebladen de plockar och på en bra dag plockar de i genomsnitt 10 kg. Det innebär att för en hel dags arbete så får de ut 20-25 taka dvs 2-3 svenska kronor! Detta är en inkomst ingen kan leva på i Bangladesh och särskilt inte om man har familj och för många av kvinnorna blir det därför enbart 1 mål om dagen.  För mig innebär detta att jag kommer tänka ett steg till innan jag inhandlar te igen och uppmuntrar även er att göra detta.

Häftiga träd i regnskogen.

Häftiga träd i regnskogen.

Bambun blir stor i regnskogen.

Bambun kan växa sig väldigt stor här i Bangladesh.

Vackra näckrosor ser man nästan överallt i Bangladesh där det finns vatten.

Vackra näckrosor ser man nästan överallt i Bangladesh där det finns vatten.

Srimangal är känt för sitt 7-layer- tea så det fick vi självklart prova.

Srimangal är känt för sitt 7-layer- tea så det fick vi självklart prova.

Kvinnorna plockar enbart de unga ljusgröna bladen  oftast för hand men ibland med sax.

Kvinnorna plockar enbart de unga ljusgröna bladen oftast för hand men ibland med sax.

Jag och Jenny bland tebuskarna.

Jag och Jenny bland tebuskarna.

God fortsättning och Gott Nytt År!

1 kommentar

Filed under Sanna

Victory day i Kumarkhali

I år är det 43 år sedan Bangladesh och dess allierade  vann över Pakistan i deras kamp för Bangladeshs självständighet, ett krig som än idag är  mycket levande. De senaste åren har ett stort antal personer blivit åtalade och dömda för krigsförbrytelser i de pågående och mycket omstridda krigstribunalerna som många utomstående anser vara politiskt motiverade.

Jag trodde väl ändå, kanske lite naivt, att man just denna dag skulle lämna de värsta politiska påhoppen där hemma och istället njuta av och fira landets frihet. Jag hade fel.

”Awami League means Freedom Fighter, Freedom fighter means Awami League”

De många representanterna för regeringspartiet Awami league tog varje tillfälle i akt att framhäva sitt parti som de enda som stridit för Bangladesh under kriget. Dessutom rasade många över hur BNP ljuger eller försöker förvränga historien genom att smutskasta AL- politiker och följare.

Kasta sten i glashus skulle jag nog kalla det.

Dagen för mig och Jenny började hursomhelst med att stiga upp tidigt för att höja flaggan och sjunga Bangladeshs nationalsång på Nijera Koris innergård, en sång jag nu har lärt mig de två första raderna av! För att sedan bege oss till platsen där de som dog i Kumarkhali under kriget begravts för att lämna blommor och en liten photo shoot.

Därefter blev det parad där vi lite hipp som happ (eller kanske inte) hamnade precis bakom hedersgästerna och talarpodiet så att vi nu finns med på alla bilder. Efter några inledande tal som sa att Sheik Hasina hade lett landet till framgång och lycka (!) så började områdets skolor marschera och uppträda något som både var fint och obehagligt. Jag personligen har ju ett ganska dåligt förhållande till nationalism och att se barn marschera som militärer varav en med en plast k-pist  gjorde inte saken bättre. Däremot kan man inte låta bli att le åt barn som under lång tid tränat in olika rutiner och vars stolthet över att äntligen får visa upp dem var så uppenbar. En av barnen idag var vår kollega Taslimas dotter så hon fick extra mycket applåder, tyvärr kom hennes skolas rutin endast på andra plats i paradtävlingen ett beslut som de inte var nöjda med. Detta i och med pojkskolan som vann klart bröt mot flera av tävlingsreglerna och trots  välformulerade protester från en av de tävlande flickorna  så ändrades inte beslutet, istället fick flickan en klapp på kinden av den kvinnliga domaren.

Därför var det en stor lättnad att få gå till ett evenemang organiserat enbart för kvinnor i Kumarkhali arrengerat bland annat av Nijera Kori. Känslan av att för första gången sen vi kom till Bangladesh se gifta kvinnor bara ha det roligt och njuta av solen och fritiden är svår att beskriva. Jenny har i många intervjuer för sin studie fått uppleva hur kvinnor ute i byarna endast är lediga när de sover och därför kändes det här arrangemanget lite extra viktigt!

Här kommer lite bilder från dagen.

IMG_4296

Nationalsång och flaggresning stod först på agendan.

 

Den här tjejen ledde en av skolklassernas rutin med ett stort engagemang. Helt klart bäst av alla och en djävel med vissepippan!

Den här tjejen ledde en av skolklassernas rutin med ett stort engagemang. Helt klart bäst av alla och en djävel med visselpipan!

Kvinnorna ställer upp sig för att delta i dagens första tävling....

Kvinnorna ställer upp sig för att delta i dagens första tävling….

 

...för att sedan rusa iväg efter signalen. Det blev dock omstart då vissa kvinnor var lite väl snabba!

…för att sedan rusa iväg efter signalen. Det blev dock omstart då vissa kvinnor var lite väl snabba!

Här var det meningen att man skulle sönder ett lerkärl med förbundna ögon något endast två av kvinnorna lyckades med.

Här var det meningen att man skulle sönder ett lerkärl med förbundna ögon något endast två av kvinnorna lyckades med.

Vår NK kollega Shicka laddar för den bengaliska motsvarigheten av hela havet stormar aka. musical pillows!

Vår NK kollega Shicka laddar för den bengaliska motsvarigheten av hela havet stormar aka. musical pillows!

 

1 kommentar

Filed under Sanna

Att leva för jobbet eller jobba för att leva

Under min tid här på fältkontoret i Kumarkhali så har jag funderat mycket på det här med balansen mellan jobb och fritid.

För många i Sverige är jobbet något man gör för att sedan gå hem och börja leva, umgås med vänner och familj, åka iväg på en resa, träna och gå på bio. Men för personalen på Nijera Koris fältkontor ser situationen helt annorlunda ut de bor nämligen på kontoret och har mellan 30-50 dagar ledigt om året beroende på avståndet till deras hem. Det innebär att de spenderar högst 1-1/2 månad med sin familj och de flesta på kontoret i Kumarkhali är gifta och har barn! Medans två av mina kvinnliga kollegor har sina döttrar boendes med dem på kontoret så är männen skilda från sina barn under majoriteten av året. Att vara borta från sin familj under en sådan lång tid känns för mig som en otroligt stor uppoffring och något som placerar en stor börda på deras respektive som även de har ett arbete att sköta utöver barnen.

Att man bli påverkad av sin omgivning är ju inget nytt och även om man ibland försöker vara lite ledig så är det svårt att faktiskt ta helt ledigt här. Jag hamnar lätt i jobbdiskussioner även på ”fritiden” med fältkontorets personal, med Jenny eller skriver på en rapport eller två under alla tider på dygnet. Kanske är det för att vi inte har jättemycket att göra förutom att jobba vilket gör att tiden behöver fyllas ut men framförallt känns det också helt fel att bara ta det lugnt när alla kollegor far runt dagarna i ända. I och med att både jag och Jenny gör självständiga studier är det också ett ständigt funderande på problemformuleringar, analysmetoder och förklaringsmodeller, något som är oerhört svårt att stänga av när närområdet erbjuder ett kraftigt begränsat utbud av distraktioner.

Men vad är det då som får personalen här i Kumarkhali att stanna kvar eller ens välja Nijera Kori från början?

För vissa är det en barndomsdröm och en stark solidaritetskänsla medan det för vissa handlar om ett djupt rättvisepatos. Gemensamt för allihop på kontoret är i alla fall att ingen ämnar sluta inom en översiktlig tid. Även om jag beundrar deras engagemang att ge upp så mycket för någon annans skull och hoppet om ett bättre samhälle så undrar jag hur mycket jag egentligen skulle vara beredd på att ge upp och vad det då säger om mig som person. Är det själviskt att inte ge upp allt för ett arbete som gynnar andra?

Lämna en kommentar

Filed under Sanna

Det uppfostrande våldet

I Bangladesh finns det idag över 57 miljoner barn och majoriteten av dessa barn utsätts för våld både i skolan och i hemmet trots att aga i skolorna är förbjudet sedan 2011. 2009 släppte UNICEF en rapport där 91 % av barnen intervjuade vittande om våld i skolorna och 74 % blev utsatta för våld i hemmet. Och att våld mot barn fortfarande är ett problem är lätt att se när man befinner sig i Bangladesh. Under min tid här har jag sett vakter slå mot gatubarn med påkar, män `”disciplinera” sina barn med dask i rumpan, äldre syskon och kvinnor höja sina händer i hotfulla gester och mera.

75 % av barnen som blev tillfrågade i Unicefs studie tyckte oroande nog också att våldet i skolorna var acceptabelt under alla omständigheter, en stark indikation på hur normaliserat och internaliserat våld i uppfostrande syfte är i Bangladesh. Och förutom de direkta konsekvenserna av våld såsom smärta och skam visar forskning på ökad risk för depression och dålig självkänsla hos barnen. Den gamla devisen våld föder våld verkar också stämma då forskning även visar på att utsatta barn i vuxen ålder blir mer benägna att lösa problem med våld.

Så vad gör man då för att förändra den här bilden? Nijera Kori som jag och Jenny praktiserar på jobbar ju inte direkt med frågor rörande våld och barn men det jobbar på ett sätt som kan påverka även inom detta område. När de till exempel tittar på Gender Based Violence ligger fokus bl.a. på att öka förståelsen för att kvinnor också är människor. Att se kvinnor inte bara som en mamma, fru eller syster utan som en individ med rättigheter och som måste respekteras på samma sätt som män. Detta är ett synsätt som jag också tror kan appliceras även på barn. Att se dem som individer som ska kunna gå till skolan utan att bli slagna, som ska kunna göra misstag utan att bli slagna och som ska kunna gå hem till föräldrar som respekterar båda varandra och barnet nog för att inte lösa konflikter med våld.

Att det kommer ta tid att förändra synsätt på barnuppfostran både i skolor och i hemmet är uppenbart om man tittar på Unicefs siffror men om man tittar på den styrka och vilja att förändra samhället som vi möter varje dag bland ledare och gruppmedlemmar i byarna där Nijera Kori arbetar ser man potentialen och resultaten för vad social mobilisering kan göra när man jobbar med våldsfrågor utifrån ett rättighetsperspektiv.

Nijera Kori har även ett barnprojekt och just den här dagen när vi deltog diskuterades självständighetskriget 1971 och negativa effekter av barnäktenskap.

Nijera Kori har även ett barnprojekt och just den här dagen när vi deltog diskuterades självständighetskriget 1971 och negativa effekter av barnäktenskap.

1 kommentar

Filed under Sanna, Uncategorized

Sundarbans och Eid

Jag och Jenny är tillbaka i Kumarkhali på vårt fältkontor och är i fullgång med att formulera frågeställningar och intervjuguider till våra studier och fältkontoret börja sakta komma till liv efter Eid-uppehållet. Då personalen här på kontoret vanligtvis jobbar sju dagar i veckan tar de ut längre ledighet i samband med  storhelgerna för att spendera tid vänner och familj och därför har kontoret varit stängt under nästan två veckor.

Tid som vi spenderat i Dhaka på Nijera Koris huvudkontor men också på en båt! För medan Emma och Isabelle firade Eid-uppehållet med fri tillgång till vatten och mängder av sötsaker lämnade jag och Jenny Dhaka för en fem dagars resa till världens största delta och naturreservatet Sundarbans. Lata dagar på båten varvades med mudwalks i mangroveskogen och dopp i Bengaliska viken. Detta var också första gången vi umgicks med andra västerlänningar sedan vi kom hit och att vi levt annorlunda liv gentemot dessa västerlänningar som bor och arbetar i de rika ambassadsområdena Gulshan och Banani i Dhaka blev tydligt när saker som handtvätt av klädsel, att vi har valt att klä oss i traditionella Shalwar Kameez och lever utan A/C kom upp under samtal. Det var även många bengaler på båten som tyckte det var intressant att vi just är placerade i Kumarkhali och Kushtia då det är ett kulturellt centrum med en lång och intressant historia, detta återkommer jag till i ett annat inlägg för nu kommer det lite bilder från våran Sundarbanstur.

IMG_3836

IMG_3702

IMG_3815

IMG_3705

2 kommentarer

Filed under Sanna

En nationalhjälte går i graven

Igår morse dog Abdul Matin även känd som Bhasha Matin (language warrior Matin) efter en tids sjukdom. Han var en av de ledande aktörer i det som kallas the Language Movement i Bangladesh. Detta var en rörelse som började i och med att Väst Pakistan tog bort Bengali som officiellt språk och bestämde att enbart Urdu skulle användas inom skolor och myndigheter i Bangladesh som då tillhörde Pakistan och kallades Öst-Pakistan. Detta togs inte väl emot i Bangladesh där majoriteten talade Bengali.  Den 21 februari 1952 samlades därför studenter och andra politiska aktivister för att protestera den nya lagen vilket ledde till en våldsamt ingripande och många döda. Efter flera års oroligheter återinförde Väst Pakistan Bengali som officiellt språk 1956 och från och med 1971 är den 21 februari en nationell helgdag i Bangladesh. 1999 deklarerade dessutom UNESCO den 21 februari International Mother’s Language Day som en hyllning till the Language Movement.

Shaheed Minar vid Dhaka Medical University som byggdes som minne för de som dog i the Language movement's kamp för att återinför Bengali som offciellt språk

Shaheed Minar vid Dhaka Medical University som byggdes som minne för de som dog i the Language movement’s kamp för att återinför Bengali som offciellt språk

Nijera Kori liksom många andra åkte idag till Shaheed Minar för att lämna blommor och hedra Basha Matins minne vid hans kista innan begravningen.

Nijera Kori liksom många andra åkte idag till Shaheed Minar för att lämna blommor och hedra Basha Matins minne vid hans kista innan begravningen.

1 kommentar

Filed under Nijera Kori, Sanna