Vinnaren skriver historien

I tjugofem år har jag levt mitt liv utan att fundera närmre på dödsstraffets varande eller icke varande. Visst, jag har väl som alla elever som genomfört den svenska grundskolan debatterat ämnet under grundskolans samhällslektioner, förfärats över hemska berättelser om människor på Death Row i USA eller skrivit under de kampanjer jag har fått skickat per mail från Amnesty.  Ingen av dessa händelser har fått mig att för en sekund rubbas i min övertygelse att dödstraff inte hör hemma i en värld vars värden byggs på mänskliga rättigheter.

Att befinna sig i Bangladesh just nu, gör att ämnet blir betydligt mer påtagligt, vilket tvingar en att ifrågasätta tidigare självklarheter. Vi praktikanter befinner oss i en situation där våra övertygelser är i minoritet, eller krasst, vi tillhör nog de få i detta folkrika land som är emot dödstraff. För att förstå hur människor kan inneha så fundamentalt olika ingångsätt till dödsstraff, får vi gå tillbaka mer än fyrtio år i tiden. Jag vill nu hänvisa till föregående inlägg på denna blogg, då min praktikantkollega Albin förklarar mer ingående om Bangladeshs kamp för självständighet och vad det hade för konsekvenser som landet bearbetar än idag.

I korta drag så medförde det krig mot Pakistan, som senare skulle leda till självständighet för Bangladesh den 16:e december 1971, stora förluster för landet. Det bangladeshiska folket talar om kriget som ett folkmord, vars mål var utrotning av bland annat intellektuella. Källorna skiljer sig när det kommer till hur många som dog under kriget, kikar en på Wikipedia så står det att dödssiffran ligger mellan 300 000 och tre miljoner. Kriget ledde även till 10 miljoner flyktingar, 30 miljoner internflyktingar samt mellan 200 000-400 000 våldtäkter. Krigsbrotten utfördes av den Pakistanska armén med hjälp av deras allierade ur den Bangladeshiska armén. De personer som nu står inför rätta i krigstribunalen är medlemmar av de politiska partierna BNP (Bangladesh National Party), oppositionspartiet, och Jamaat-e-Islam, tredje största partiet i Bangladesh. Några av dem har tidigare hållt höga politiska poster då BNP stuttit vid makten.

DSC01547 (2)

Den 16:e december firas Bangladesh självständighet. Traditionellt så lämnas blomsterarrangemang för att hedra de som miste sitt liv under frihetskriget. Foto: Sofia Hansson

Ali Ahsan Mohammed Mujahid från Jamaat och Salahuddin Qader Chowdhury från BNP, har båda blivit dömda till döden för brott de begick under frihetskriget. Den 18:e november 2015, blev deras sista överklaganden underkända och deras dödsdom bekräftad. Efter det var det bara en tidsfråga innan domarna skulle verkställas och en hel nation väntade på att rättvisa ska skipas.

Både Amnesty International och Human Rights Watch riktade kritik mot att rättegångarna inte följde internationell standard. De påtalar att även om det är viktigt för det Bangladeshiska folket att ansvariga personer ställs till svars för de brott de begick under kriget, så måste rättegångarna följa de internationella riktlinjer som finns då det handlar om så hårda domar. Ytterligare anmärker de att båda sidorna begick brott under frihetskriget, men att de nu bara är personer från den förlorande sidan som står inför rätta.

En artikel från början av november i the Daily Star, visar tydligt på hur landet ställer sig i frågan och hur de tar till sig kritiken från Amnesty. Enligt den bangladeshiska journalisten så innebär Amnestys kritik att de då i förlängningen stödjer krigsförbrytarna som stod inför rätta. Argumenten i artikeln går ut på att de förstår Amnestys generella kritik emot dödstraff, men när det kommer till detta specifika fall, så anser artikelförfattaren att de har fel i sina uttalanden. Journalistens poäng är att vinnaren skriver historien, så har det varit i andra rättegångar mot krigsförbrytare och så är det även i detta fall. Han menar att Amnesty agerade partisk i sin kritik, att de vid flera tillfällen undvikt att kritisera till exempel USA eller andra länder i Globala Nord för brott mot mänskliga rättigheter.

Trots omvärldens kritik verkställdes domarna natten mellan 21:a och 22:a november. Många i Bangladesh stannade uppe för att följa nyhetsrapporteringen rörande avrättningarna, som skedde efter midnatt. Ytterligare fördömanden kom från bland annat FN organet Office of the High Commissioner for Human Rights och från Pakistans ambassad. Som tidigare, kontras kritiken med att säga att de som anklagar Bangladesh för utförda avrättningar, inte bryr sig om att skipa rättvisa för offren till de krigsbrott som utfördes under Frihetskriget.

Relationen mellan Bangladesh och Pakistan har varit fortsatt frostig sedan november, i efterdyningarna av avrättningarna och Pakistans fördömmande. Såren från självständighetskriget är fortfarande djupa och minnena starkt närvarande hos befolkningen. Eftersom vi i Sverige har varit förskonade från fruktansvärda händelser i vår nutidshistoria, så kan det vara svårt för oss att förstå hur sådana här händelser hade påverkat oss och hur vi då hade ställt oss till dödsstraffet.

DSC01357 (2)

Bangladesh flagga. Den symboliserar en röd sol som stiger över de gröna fälten. Foto: Amanda Hammarlund

Under 2015 så avrättades tre personer i Bangladesh, dömda till döden för de brott de begick under självständighetskriget. Ämnet är nu högaktuellt igen då ännu en dödsdom är fastställd den 7:e januari, denna gången handlar det om politisk ledare från Jamaat, Motiur Rahman Nizam.

 

/Sofia

Lämna en kommentar

Under Bangladesh, Svalorna Indien Bangladesh

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s