En dag av frihet

Jag tänker fortsätta i samma linje som Amanda och berätta i ett lite mindre prestigefullt inlägg om vår senaste lediga dag.

Först och främst, vi har varit extremt begränsade i rörelse och valmöjligheter i vår tillvaro som praktikanter i Bangladesh. Detta gäller inte bara oss som befunnit oss i Netrakona, utan även för de andra praktikanterna i Bangladesh. Att vara begränsad i rörlighet var något som jag hade ställt in mig på innan jag kom hit eftersom jag visste om vilka begränsningar kvinnor lever med här. Jag var därför mer än villig att ta på mig de kläder som är norm för kvinnor här att använda, samt rätta mig efter att inte kunna röra mig på samma sätt som jag är van vid hemma. Det kom dock som en chock att mötas av en vardag där mina och Amandas personliga önskningar och behov alltid är sekundära till hur personer i vår omgivning tycker är rätt. Det tog lång, lång tid innan vi fick se något annat än vad som kantar den 1 km långa väg vi tar till jobbet varje morgon eller vad vi ser på våra poliseskorterade fältbesök. Även för mig självklara mondära saker som att gå till marknaden för att handla mat, tog en hel del tjat till vi fick genomföra själva.

Detta har tärt på en del på det mentala välmåendet måste jag erkänna, att känna sig så maktlös över sin situation. Ett pågående mantra jag haft sedan jag kom hit har varit att tänka att det är en viktigt lärdom för resten av livet. Att veta om hur en begränsad tillvaro kan ta ut sin rätt på kropp och psyke. Men framförallt att det kommer ge mig ökad förståelse för hur situation för en stor del av världens befolkning. Denna nyttiga livsläxa är dock svår att uppskatta när en lever i den. Detta har lett till flera Skypesamtal med vänner och familj där jag skäms över mitt klagande, då jag vet att jag har det så mycket bättre än de allra flesta i världen.

Men nu till något mer lättsamt och härligt! Vår tolk/vän Tammana och hennes man Khaled bjöd med oss till deras hemby i fredags för att hälsa på deras släktingar. Detta betydde en hel dag där jag för första gången kunde känna att jag var en fri person; utan att behöva vara sen pga att vi behöver vänta på polisen eller behöva rapportera minsta förehavande till kollegor.

Här kommer en bildkavakad på dagens spektakulära händelser.

Vi skulle nämligen åka båt!

Så pepp!

Tänk att jag får tillbringa varje dag med denna fina människa

Lite landskapsporr

Vi skulle även bada!

Ursäkta nakenchocken, men tycker bilden illustrerar hur denna fantastiska människa får mig att dö av skratt

Till exempel vid detta tillfälle

Sedan blev det lite obligatoriskt klapp på get-bebisar

Och dagen var härmed fulländad

Göttig mat

Life goals

Uppståndelsen som sker när tre brudar vill dricka lite te.

Avslutar med ännu mer gölli-getter

Kram på er alla, lovar att jag kommer skriva något superseriöst nästa gång!

/Sofia