Det var en tisdag. En grupp människor kliver in i ett tyst, stilla rum där två människor är sittandes. En kvinna med ett barn i famnen till vänster om kontorsbordet och en annan kvinna bakom med händerna i kors. Hennes vackra och färgglada sjal var svept över det blanka håret. Dessa färger lös upp en stämning jag skulle vilja kalla rent utav mörk. Ett gäng ovetandes bidechis och advokater försöker analysera situationen. Försöker förstå vad som ska hända och vad som ska sägas. Det är varmt och fuktigt, nyss har vi druckit te på våningen under med en högljudd och lättsam stämning. Plötsligt blev det en annan verklighet. En jag ofta inte ser eftersom vi besöker de framgångsrika byarna, pratar med framgångsrika människor på organisationen och får höra solskenshistorier som är många. För mig var det som en kraftig våg jag sköljdes under och jag försökte andas in den tunga och fuktiga luft som fanns.
mötet under innehöll som alltid: kakor. Foto: Hanna Gunnarsson syntolkning: ett gäng människor diskuterar runt ett bort
Kvinnan med barnet berättar hur hon blivit torterad och misshandlad av sin man som hon har skapat tre liv med. Hur hennes man slagit henne att ett flertal stygn fick sys på huvudet. Hur han gift sig med ännu en kvinna. Trots dessa händelser låg felet i mannens nya fru. Det var hon som var problemet. Det var den andra frun han skulle skilja sig ifrån för att hon skulle kunna åka hem igen till sitt hem. Till hans hem. Just nu bodde hon hemma hos sin far som inte har ekonomi till att försörja hans dotter med tre barn. Riset räcker endast till honom och de personer som redan bor i hemmet.
Detta är också en verklighet som vi måste tacklas med. Den typ av verklighet vi gärna inte pratar om. Men den finns. En situation som denna finner vi över allt i hela världen, men just den dagen blev den extra tydlig för mig eftersom jag också fick se den. Med ett vidöppet öga.
Det fick mig att tänka en hel del. Jag skulle inte vilja påstå att jag kom fram till något storslaget, förutom över hur tacksam jag är över att få observera ett arbete av en organisation som stöttar så många människor runt om i byarna. Att få ta del av människornas och landets historia. Det är nu vi börjar se det vi läser om i tidningen vid frukosten. Vi börjar få höra erfarenheter och tankar från människor vi också börjar lära känna. Vi börjar bli en del av det liv som finns här.
en glad bästis i sin vinterjacka. syntolkning: en get i barntröja. Foto: Hanna Gunnarsson
bangladeshbloggen.org 