Under Eid har vi här i Manikganj haft fri tillgång till vatten i två hela dagar. Så fort man har tagit vatten ur någon av de tre tunnor som vi samlar vårt vatten i har man kunnat fylla på med nytt. Detta har varit helt underbart och man har verkligen uppskattat friheten att kunna unna sig mer vatten än vanligt. Vi har kunnat använda vårt vatten utan att behöva tänka och diskutera om dagens vatten ska gå till att duschning, tvättning, diskning eller till dricksvatten. Varenda gång någon av oss har använt vatten under dessa två dagar har vi förvånat sagt till varandra att vi kunnat fylla på vatten igen. Eftersom att vi annars inte har fri tillgång till vatten utan måste tänka varje gång man tar vatten har det också infunnit sig en viss frihets känsla varje gång man använt vatten. Själv får jag flash backs till barndomen då man stod och plaskade med vatten helt bekymmersfritt. Man blir alldeles lycklig i själen av denna fria tillgången till vatten.
När det inte är Eid och inte finns fri tillgång till vatten måste man ställa klockan på sex varje morgon och hoppas att det finns vatten i kranen. Om det inte gör det hoppas man att det ska göra det någon annan gång under dagen. Vissa dagar kommer det inget vatten alls och andra dagar kommer det vatten två gånger om dagen i kranen. Eftersom att man inte riktigt kan lita på de tider som vattnet ska komma på har vi nu tagit för vana att alltid ha kranarna öppna. Vi har också blivit väldigt bra på att höra när vattnet börjar rinna på morgonen och under dagen. Vattenstrålen blir som en väckarklocka på morgonen. Först vaknar man av att man hör vattnet, sen skriker man lite tyst för sig själv vattnet rinner och sen börjar springandet med alla hinkar för att hinna med att fylla upp de tunnor som vi har i lägenheten där vi bor.
Man har verkligen under en kort tid lärt sig att uppskatta den fria tillgången till vatten som vi har hemma i Sverige. Man behöver aldrig tänka på om det finns tillräcklig med vatten, man behöver aldrig ha en diskussion om man ska tvätta, duscha, diska eller om man ska kunna dricka vatten under dagen. För oss är det bara att vrida på kranen och ta så mycket vatten som vi vill ha när vi vill. Men har också fått en helt ny förståelse för hur mycket vatten som man faktiskt gör av med under en dag. Inte visste man att det nästan går åt en hel tunna vatten för att tvätta eller hur mycket dricksvatten som man faktiskt gör av med under en hel dag.
Man har också kommit att uppskattat hur rent vatten vi har där hemma i Sverige och att vi bara kan dricka det utan att behöva tänka efter innan vi gör det. Vi har kunnat unna oss den lyxen att skaffa oss en vattenrenare så att vi ska kunna ha rent vatten varje dag. Men detta är inte en lyx som alla kan unna sig här i Bangladesh, utan för många finns det inget annat alternativ än att dricka vattnet som det är. Redan innan jag åkte till Bangladesh uppskattade jag vårt rena vatten och den fria tillgången. Men när jag kommer hem från Bangladesh kommer jag att uppskatta det ännu mer än vad jag gjorde innan jag åkte.

En av våra tre vatten tunnor som vi har för att samla vatten i. De två andra har vi köpt för att kunna fylla på de andra tunnorna och för att kunna samla ännu mera vatten.
Ping: Sundarbans och Eid | bangladeshbloggen.org
mycket lärdomar att tänka på om hur möjligheterna till resurser ser så olika och orättvisa ut.