Från tio till två

Då satt vi till slut här själva. De sista intensiva veckorna innan avfärd spenderades på Sidas kursgård i Härnösand och Svalornas kontor i Lund tätt tillsammans med åtta andra förväntansfulla och peppade praktikanter. Väl framme i Dhaka hade denna trygga grupp reducerats till fyra bangladeshpraktikanter, men några dagar till skulle vi i alla fall få hålla fast vid varandra.

Vår Dhakavistelse inleddes med ett varmt välkomnande av Shiuly och Sadia som jobbar på Svalornas Dhakakontor. Tillsammans gick vi igenom allt från Svalornas program och samarbeten i Bangladesh till den politiska situationen (mer om detta går att läsa här) samt tips och tricks inför vår tid i landet. Tid gavs också för att studera, prova, våndas inför och till slut införskaffa en helt ny garderob à la Bengal style. I början var vi kräsna, inte för mycket ”bling-bling” och pråliga mönster försökte vi förklara för den ofta mycket tillmötesgående butikspersonalen. Efter ett tag insåg vi dock att här fanns väldigt lite utrymme att utgå från våra svenska nedtonade modenormer och sakta men säkert försköt vi våra preferenser. Iklädda våra nya Salwar kameez set får vi många uppskattande och positiva kommentarer och det är kul att kläderna kan vara ett så enkelt sätt att bryta isen och komma i kontakt med folk. Att lägga det svenska modet på hyllan ett tag känns med andra ord inte längre lika tråkigt.

I morgon reser Isabelle och Emma ut till BARCIK’s (Bangladesh Resource Centre for Indigenous Knowledge) fältkontor i Manikganj, några timmar söder om Dhaka, medan vi stannar kvar på Nijera Kori’s huvudkontor ett tag till för vidare introduktion. Från tio till två, kontrasten är märkbar. Men helt själv är en så klart aldrig i Dhaka. Vi delar för närvarande stad med ungefär 15 miljoner andra personer och trots att vi inte ens varit här i en vecka känns det ändå som att de band vi hunnit knyta och att vi sakta lär oss hitta i vårt närområde har skapat nya familjära och trygga punkter. Det är lustigt hur fort det går att anpassa sig och få nya platser att kännas hemtama.

Vad vi dock inte riktigt hunnit vänja oss vid ännu är avsaknaden av tystad. Vi har alla fyra tänkt på det. Sedan vi kom hit har vi inte upplevt en enda stund av total tystnad. Detta kanske låter underligt för er som är hemma i Sverige, men här är detta verkligen bristvara och det känns i skallen. Något annat vi också tampas med är värmen. Dygnet runt surrar vår takfläkt febrilt för att göra den 30 gradiga fuktiga hettan (även på natten) i sovrummet högst upp på Nijera Koris kontor lite mindre påtaglig, men till liten nytta. Klimatet just nu i Bangladesh är ”muggy”, fuktigt, och det är det verkligen. Men vi går behagligare väder till mötes och det känns skönt, men vi kommer antagligen att klaga om några månader på att det är lite väl kyligt som de svenskar vi är. /Jenny och Sanna

Hela Dhakas svalestyrkan samlad på bild. Från vänster Isabelle, Sadia, Sanna, Shiuly, Jenny och Emma.

Svalornas kontor i Lalmatia var en trevlig träffpunkt med många långa och söta fikor.

Kontrasterna i Dhaka är stora. Trafikjams varvas med oaser av grönområden och vatten samt höga skyskrapor.

Låter denna bild tala för sig själv.