Genus, bio och en uppjagad mobb

3 veckor har passerat i Bangladesh och det har varit en upplevelserik tid, inte minst när de kommer till de nya vardagsrutinerna. Jag är i Mymensingh, en stad ca 12 mil norr om Dhaka (med en restid på 4-6 timmar beroende på trafiken). Här har DEW ett regionkontor och en mötes-/utbildningslokal. DEWs Agricultural Rights Programme (ARP) riktar sig till bönder som är småskaliga, marginaliserade eller landlösa. Målsättningen är att de ska organisera sig i bondegrupper som i sin tur samlas under en bondeorganisation för att tillsammans kunna bli starkare och uttrycka sina behov samt få bättre tillgång till lokala myndigheters service provision. Dessutom handlar det om kapacitetsbyggande och förbättrade jordbruksmetoder. I början av veckan hölls en training session om genus och advocacy. 27 gruppledare (bondegrupper) varav 15 kvinnor och 12 män var närvarande. Ett flertal hade jag träffat under ett fältbesök några dagar tidigare. Genus är inte ett särskilt bekant begrepp hos den här målgruppen så Nazrul (han jobbar på huvudkontoret i Dhaka men är ansvarig för ARP) inledde med en grundläggande tankeövning. Deltagarna ombads beskriva vad en man respektive en kvinna är. Det sades att män är beslutsfattare, de har kort hår, de är intelligenta, starka, medvetna etc. Kvinnor är problemmakerskor, de har ett svagt sinne, de är respektabla, de har långt hår, de är mödrar… Den här övningen genomförs på bangla men allt skrevs upp på vita tavlan på bangla/engelska så jag kunde intresserat hänga med. Det var ju träffande stereotypt det här. Jag funderade på hur jag kunde ge dem en alternativ bild av vad en kvinna kan vara. Det behöver nog inte påpekas att en måste vara varsam och medveten om det kulturella och sociala sammanhanget. Med tanke på att alla närvarande var bönder som brukar jorden, sköter om sina djur, hushåll och familjer, så räckte jag upp handen och bad att få tillägga att även kvinnor är starka. Alla skrattade roat men Nazrul skrev upp det på tavlan och sen diskuterade gruppen vad jag hade sagt. I slutändan enades de om att det stämmer, kvinnor är starka. De har aldrig pratat om flickor och kvinnor på det sättet i sina familjer, men nu när de tänkte efter så var det inte alls så konstigt. Det här är ju inget som kommer att revolutionera kvinnosynen i Bangladesh, men för min del kändes det bra att jag uppmuntrade till reflektion och inte förargade någon i förbifarten. Att vara en nykomling från en helt annorlunda bakgrund kan ju bidra till att man ibland är fel ute. Nazrul gick vidare med att tala om sociala konstruktioner, skillnanden mellan genus och kön och gruppen var alla överens om att de fick lära sig om kvinnligt och manligt från sin familj, från samhället och från sammanhanget. P1060743

Idag är jag hemkommen från Sherpur, en liten stad ca 6 mil från Mymensingh. Jag har deltagit i en workshop för ett av DEWs projekt, APONE, Alleviating Poverty in North East Bangladesh. I dagarna tre hålls det workshop för statliga tjänstemän som arbetar med jordbruksfrågor under ledning av två konsulter, en från Storbritannien och en från Indien (han talar bangla). Temat för workshopen är ”Enhancing Excellence in Professional Service Provision”. Syftet är alltså att de lokala myndigheterna och dess tjänstemän ska bli bättre på service provision (kan ge ökad legitimitet) så att de kan bidra till att småskaliga bönder förbättrar sina levnadsvillkor. Jag var bara med en dag men det var lärorikt och väldigt roligt (det lektes lekar för att bryta isen). Under dag ett fick tjänstemännen lära sig hur man gör en SWOT-analys vilket uppskattades enormt. Feedbacken som konsulterna fick var väldigt positiv och tjänstemännen tyckte att workshopens interaktiva metod var stimulerande, utmanande och lärorik. Att dessa statliga tjänstemän tog en ledig dag och två arbetsdagar av sin tid för att utveckla sin professionalism tror jag bådar gott för deras plikttrogenhet.

Igår kväll gick vi (konsulterna, jag, DEWs personal på plats för workshopen samt Salam, DEWs grundare) på bio. Vi såg en banglafilm som hette ngt i stil med ”Still loving you”. Den var 2h 48min lång, och jag såg hela. Vi satt på någon form av VIP-hylla som gjorde att en tiondel av bioskärmen inte syntes, stolarna var fantastiskt obekväma och ostabila och precis bakom huvudet dånade en fläkt. Filmen var en upplevelse, jag var helt mållös. Ljudeffekter, lite känsla av Pokémon, Sailor Moon, buskis, musikal, hemmagjord musikvideo, väldigt mycket våld som trotsade fysikens lagar (återigen, tänk Pokémon) mkt oklart. Hjälten som visade sig komma från en rik familj (men han slogs för rättvisan) blev så kär i en stereotypt svagsinnad flicka med problemskapartendenser att han tillslut sprang baklänges. Vid ett tillfälle råkade han göra illa sin älskade vilket gjorde honom så upprörd att han skar sig själv och sen gnuggade de sina blodiga handleder mot varandra så att blodet blandades ordentligt och de var sammankopplade för alltid. Jag somnade gott den kvällen och planerar redan nu att gå och se den andra blockbustern ”Eve-teasing” som visas på bio i Mymensingh (skämt åsido ett allvarligt problem i Bangladesh).

För att avsluta detta blogginlägg som blev aningen långt vill jag berätta om en händelse under dagens hemfärd. Vi färdas längs en liten landsväg och helt plötsligt kommer en uppjagad mobb springande på vägen. Det är säkert 50 ungar ca 10-14 år gamla, beväpnade med påkar och pinnar, som blockerar vägen. Vår chaufför lägger snabbt i backen och tar oss utom räckhåll för att sedan svänga och åka tillbaka samma väg som vi kom. Bussar, lastbilar, CNGs och cyckelrickshaws gör samma sak. I backspegeln ser vi barnen komma springande. När vi har kommit en bit stannar vi bilen och chauffören talar med en ung man som kommer gående på vägen. Det visar sig att det har skett en motorcykelolycka där ett barn har förolyckats, och barnen har blockerat vägen i 3 timmar. De kräver rättvisa för barnet som omkom. Vi får ta en annan väg hem och tankarna är många. Jag visste om att det är vanligt vid trafikolyckor att det bildas en arg mobb som antingen ger sig på sig den som orsakade olyckan (om denne inte har lyckats fly från platsen) eller så är det andra trafikanter som hamnar i skottelden. Men att se dessa barn stoppa trafiken och kräva rättvisa ute på landsbygden, det är svårt att förstå.

Avslutar med en bild från torsdagens studiebesök tillsammans med några av ARPs bönder. Vi besökte Bangladesh Sugarcane Research Institute och Horticulture Research Institute. De i vita tischor är de fina bönderna (förutom han med väska som DEW staff, Tanvir heter han). I grått ser ni Rupa som arbetar med ARP.

group photo
/Magdalena

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

3 responses to “Genus, bio och en uppjagad mobb

  1. Ingrid

    Kul att du är mångordig Magda! Stor kulturskillnader, men måste vara spännande och utvecklande att känna att det finns möjlighet att , som det heter, göra skillnad! Tycker du smälter in bra 😉 puss och kram, gudmor

  2. Marika

    Vilka häftiga saker du får vara med om! Jag hoppas att du trivs bra och får bra kontakt med the locals!

    Bli inte en siffra i barnmobbsstatistiken!
    Puss och kram Marika

  3. Margareta

    FAntastiskt spännande inlägg- svårt att sätta sig in i dessa otroliga kulturskillnAder då man ej är på plats. Beundrar dig för ditt mod och det du gör! Så fin du är på bilden- ser ut att trivas i sammanhanget. 1000 pussar fr ma o pa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s