Tjejsnack

Min vän tog initiativet och jag hakade nyfiket på. En konversation om sex. Med en Banglakvinna. Definitivt inget jag hade förväntat mig utav min vistelse. Hon berättar att sexualundervisningen är så knapp i Bangladesh och ämnet så förbjudet att kvinnor generellt inte förstår att de kan få orgasm, utan har förstått det som att de måste ligga ner och vänta tills deras män är klara med det de vill göra. Den äktenskapliga plikten.

Hon bekänner även att hon aldrig har sett en kondom. Nyfiken på hennes reaktion letar jag fram en och hon låser fort och chockat dörren för att inte hennes barn ska komma in och se det förbjudna gummit. Jag känner mig som en biologilärare ett tag när jag visar hur den funkar, men kul har vi båda. Det bankar på dörren och rösten utanför undrar varför vi skrattar. Jag blir fortsatt upplyst om att kvinnor i Bangladesh inte pratar med varandra om sex. Jag förvånas över det sistnämnda (och känner mig fortfarande övertygad att det måste finnas många undantag till denna regel).

När hon börjar prata om mens avslöjar jag att hennes son hade sett mina tamponger tidigare och att han ville veta vad det var för något. Hon tittar på mig som ett frågetecken; -Tam…what? What is that? Jag tar fram en och visar. Hon frågar likt sin son vad det är till för? Jag förklarar dess funktion och visar effekten genom att hålla den under en vattenkran. Hon gapar stort och frågar om den inte kan försvinna upp i en? Jag skakar på huvudet och drar ut snöret. Hon blir lyrisk och säger att hon vill ”tillbe” den som uppfann tampongen. Jag ger henne några så hon kan få prova och hon säger att för första gången så längtar hon efter att få mens för att hon vill testa så snart som möjligt.

Hon förklarar att hon tillhör en av de ”moderna kvinnorna”, då hon använder bindor, men att många Bangladeshier, speciellt på landsbygden, använder tygtrasor. Ofta återanvänds samma trasor som de gömmer i en skål i badrummet för att torka då ingen ska få lov att se dessa tygstycken, vilket gör en återanvändning ohygienisk. Tygtrasorna verkar av hennes beskrivning att döma bäras lite som sumobrottares underbyxor. Hon hatar båda metoderna då hon känner sig som hon bär på en blöja. Hon tycker det är lätt att se på kvinnor när de har mens då skydden är så otympliga. Kan det vara ännu en bidragande anledning till varför så få kvinnor syns ute?

Inom bistånd pratar man ofta om att man inte vill skapa ett beroende och jag ser av hennes glada min att döma över tampongerna hon fått, att jag kommer få lov att fortsätta fylla på hennes förråd efter denna demonstration, då tamponger inte finns att köpa i Bangladesh. Jag ser ett 10-årigt tampongbistånd framför mig. Men så kommer jag på menskoppen! Ett köp. Smidig och bekväm. Räcker en livstid. Miljövänlig. En sådan får det bli. Blöjbindornas tid är förbi. I alla fall för Banglavännen min.

Vill du också ha en? Skona din plånbok och miljön, beställ från www.menskoppen.se