Välkommen till Dhaka!

Dhaka är ett kaos. Ett myller av människor, bilar, rickshaws, små taximopeder och en och annan get. Det ständigt öronbedövande larmet av tutor, ringklockor och skrik sätter hjärnan på högsta beredskap och varje gång du funderar på att korsa gatan så riskerar du ditt liv. Eller i alla fall att bryta en arm eller att krossa en knäskål.

Detta gäller så klart inte om du är Dhaka-bo eller har bott i Dhaka en längre tid. Då är du en del av kaoset och rör dig vant längs samma trottoarer och gator, i ett intränat mönster och parerar skickligt mellan överfulla bussar, stadsjeepar och framstörtande mopedbilar.

Att försöka anpassa sig till detta metropoliska kaos är inte lätt, och utan de små, luftkonditionerade oaserna runtom i staden hade det varit nästintill omöjligt. För Dhaka är långtifrån bara trafikkaos och det ständiga myllret av människor. Har du bara tillräckligt med pengar så hittar du trendiga ställen inklämda högt upp i de slitna höghusen, en bra bit från smuts och oljud på gatorna. Där finns krämig cappuccino och utsökta cupcakes och möjlighet att gratis koppla upp sig till internet på kaféernas trådlösa nätverk. Där kan man spendera timmar utan att lyfta ett finger och bara njuta av att vara i Dhaka, på andra sidan jorden, utan att faktiskt överhuvudtaget fundera på just Dhaka.

Men det bör man göra. För Dhaka är kontrasternas stad. Här finns i stort sett allt som västvärldens storstadsbor efterfrågar, samtidigt som det saknas så otroligt mycket av de mest grundläggande saker för att en stad ska kunna fungera överhuvudtaget. Utanför de luftkonditionerade oaserna, i det fuktiga, klibbiga och supervarma monsunklimatet ligger avgaserna tunga. Blandat med sopor, avfall, nygrillad kyckling och en mängd av kryddor skapas en frän lukt av storstad som på något speciellt sätt kan tyckas känneteckna de stora kontrasterna i staden. I den ena stunden sitter du och pratar med en sjuårig flicka som tar sig fram på obehindrad engelska med klockren amerikansk accent. En stund senare sitter du i de oändliga bilköerna och ser med obehag i magen när en annan sjuårig tjej i betydligt smutsigare kläder, bär omkring på sitt yngre syskon bland bilarna i ett försök att få ihop pengar till mat. Eller att sitta och prata med den första flickans bror om hans drömmar att bli bluesartist och vilken av BB King’s låtar som faktiskt är bäst, samtidigt som den jämngamla tjänstepojken bär ut faten efter middagen och förbereder disken.

Välkommen till Dhaka liksom.